Mickel vann...! Jag med!

Vilken dag! samlingen 8.30 startades med en hornblåsning, vidare gick vi igenom dagens såter.
vädret var verkligen underbart.. inget snöande under natten vilket möjlig-gjorde ett spårande på de tidiga morgontimmarna, vilket gårdens husfru hade vänligheten att göra på morgonens motionsrunda.
Det var mycket spår, vilket å ena sidan är bra eftersom det talar för räv i såten, Men:et i denna mening består i att det kan vara lurigt för våra fyrbenta vänner att reda ut det hela, vilket skulle bli lite av dagens melodi.
Vid det andra föset fick jag nöjet att skåda en något vitklädd hare komma hoppande över det snöbelagda fältet, den hade en rasande fart eftersom den blivit stött av en ivrig jaktlabrador.
Senare under eftermiddagen började det snöa ganska intensivt, vilket ändå kändes ganska mysigt.. tyckte jag i alla fall.
Dagen slutade som så många gånger förr i denna jaktform, mickel står kvar i skogen med ett leende och tänker "mig lurar du inte" och jag gråter inte för det, jag har ju haft en mycket härlig dag i skogen med riktigt trevliga människor. vi vann båda två kan man säga.
Sju timmar i frisk luft... det kommer att bli en tidig kväll.

Mickelspaning!

Imorgon är det dax för en speciell typ av jakt, en for av jakt som är lite svårt att förklara för människor som inte jagar, eller ännu värre.. människor som är emot jakt.

Formen ger enligt mig en underbar spänning, vilket i och för sig många av jaktformerna gör.

En kollega frågade mig varför man jagar räv..? hon är av den senare typen av de jag nämnde ovan, en bra tjej så jag vill inte stöta mig, även om hennes åsikt inte kommer att ändra min inställning till jakt.

I detta fall kastade jag ur mig att vi vill rädda Bambi, vilket åt ena hållet är helt sant.

Att sen Bambi kommer att spela huvudrollen i skogen en annan dag är inget jag kastar i ansiktet på henne i detta läge.

Varför jagar vi nu räv då, är det bara för rådjurens skull, eller till skinn-mössor kanske? Frågar du mig säger jag NEJ, rävjakt är en trevlig jaktform och en tuff utmaning.

Otroligt lätt att skjuta mellan "mellan skogen och rumpan" för fort går det...

Så här kvällen innan sitter jag och laddar för att vara så förberedd jag kan, egentligen är det lite lögn, sitter och har pirr i kistan, wow vad det ska bli kul kanske är känslan lite lik en femårings dagen innan dopparedagen.

Lika bra att sluta spekulera i hur det ändå INTE kommer att bli i morgon och ge kroppen sin förtjänta vila.

Två andetag... sen var det slut!

Nu sitter jag här i min soffa och ser tillbaka på den gångna jaktsäsongen, två snabba saker slår mej..
Ett, denna säsong skulle bli på riktigt, det skulle bli många härliga dagar i skogen, och Två, jag skulle komma hit för att skriva av mej för att lindra min längtan en aning.
Hur gick det då?
På ettan kan jag nog så här i efterhand känna att det blev ett bättre år än det förra.. fler tillfällen och bättre kvalitet dvs helt ok, känner nog att jag tagit de möjliga tillfällena i akt, för det har sannerligen inte funnits mycket tid denna vinter.
Tvåan då? jaa.. här är engagemanget under all kritik, det vill säga USEL!! Det vittnar ju även datumen på inläggen om.
Känns som hela vintern flög iväg, och nu är jakten över!
Kanske är detta en nystart, åtminstone är det min förhoppning.