Skjutträning..!?

Efter att jag suttit och bloggat igår fortsatte jag att sväva omkring i sfären en stund, efter en stund landade jag på Jägareförbundets hemsida, läste de ena och det andra för att slutligen hamna på en sida där de tar upp det här med skjutträning, det kommer inte direkt som en nyhet men just den här gången stannade jag upp en liten stund.. hur är det med mitt skytte egentligen?

Spontant känner jag att mitt skytte fungerar bra, jag träffar för det allra mesta det jag ska med enligt mitt sätt att se det bra resultat.

Varför ska jag jag då träna mitt skytte ännu mer?

Kan det vara så att jag genom mer träning skulle jag kunna utmana mig själv mer i jakt-situationer, om sanningen ska fram springer det en hel del djur förbi mej av just den anledningen... att jag inte tycker mig hinna med, eller för lågt håll, och på löpande djur.. hur var det med framförhållningen??

Fågeljakten kommer förmodligen komma till en helt ny nivå, när man kastar upp bössan mot axeln full av självförtroende och visshet att det kommer att gå vägen, i stället för att känna "här gick det minsann undan" vilket jag i många fall känner... med ett uteblivet skott som följd.

Någonstans här var jag helt övertygad om att jag skulle lägga betydligt mer tid på träning.

Ingen tid att förlora så jag klickade på länken "hitta din skjutbana" på Jägareförbundets sida, och en liten stund senare skickade jag iväg ett mail till deras banchef, och svaret lät inte vänta idag fick jag svaret att det är bara att komma dit och träna.

Nu finns det inga ursäkter som håller, och faktum är att jag är riktigt sugen på att skjuta, och framför allt se vad min ökade träning kommer att ge för resultat i skogen.

http://www.jagareforbundet.se/skytte/ om du läser och känner igen dig klicka på länken!

Vad betyder jakten för mej?

Igår kom jag på att jag skulle börja att blogga om det som tar upp mesta tiden av mina tankar, och även det jag allra helst vill göra med min fritid.

Känns mycket bra så här dagen efter då större delen av dagens tankar har gått åt till att fundera på saker som.. vad ska jag skriva i min blogg, hur ofta kan jag skriva?

Har ju hela huvudet fullt av jakthistorier, minnen och funderingar... känns kul!

Varför i hela friden vill jag gå upp mitt i natten för att så småningom sätta mig på en blöt stubbe och frysa???

Finns det ett enkelt svar på detta?
För mig känns det inte ett dugg enkelt, klart att det är skönare att ligga kvar i sängen i värmen!

Skulle ljuga om jag sa att alla jaktdagar har varit roliga, intressanta och spännande, alla som jagar älg i stor skala har varit med de där dagarna när det blåser, snöar och regnar så man knappt kan se något och absolut inget i kikaren.

Det är ju inte någon av dessa anledningar som ger mig sug att jaga, utan de andra dagarna då det är lugnt och stilla, solen gör silhuetter i trädens fuktiga grenar, och man kan höra hackspettens frenetiska hackande på avstånd.

Samt de dagar med lite extra tur få skymten av en ståtlig älg eller en lekfull hare.


Framför allt att få ett avbrott i den vanliga vardagen, inget jobb, inga räkningar och alla de andra borden och måsten som hör vardagen till.


Det enda jag tänker på när jag sitter på mitt pass är där och då, hur kommer det se ut när bocken kommer smygande borta i det täta buskaget, eller när älgen kommer i trav mellan tallarna ut på myren för att sedan försvinna in i nästa ungskog.
Lägger man sedan till en hund som skällandes driver omkring dessa djur i skogen, så är glädjen total.

Samma sak gäller med fisket, där inte den stora glädjen med dagen ligger i att dra upp en slemmig gädda i båten, utan att ha en skön stund på sjön utan stress och oljud.

Känns ganska flummigt att förklara hur jakt kan bli ett sådant brinnande intresse, men med tanke på att jag just jagar i naturen, så är det väl så att vapen-intresset är en viktig bit i det hela.

Sen har ju intresset gått upp och ner genom åren, men det har funnits där under många år.
Kort och gott! det känns fantastiskt att vara en av 300.000 jägare i sverige.

Novembermörker!

Dagarna så här års är mycket korta, och för oss som jobbar mycket av den ljusa delen av dagen kan det bli lite lurigt att hitta utrymme till livets njutbara tillfällen i skog och för den del till sjös.

Vädret är en annan makt vi inte kan styra över, men som inte för den delen är oviktigt.

Hela veckan har jag längtat efter att jaga eller fiska, och så äntligen i eftermiddags kom möjlighetet att ge sig ut med konoten på sjön, sen båten är upptagen så är det nu den enda chansen att ta mej ut.

Har riggat kanoten med två spöhållare så att jag även med denna kan utföra trolling, ger en helt annan typ av gäddfiske vill jag lova.

Tillbaka till i eftermiddags.. vädret är inte kul alltså, men längtan är större än rädslan att bli lite blöt så jag river ihop några kastspön, paddel och mitt alldeles nyköpta Westin 230 mm:s wobbler på grymma 101g.

Känner på mej att det kommer att sitta en riktigt stor baddare idag...

Kunde förmodligen inte ha mer fel i min analys.. hinner bara ta ett par paddeltag och slänga i betet så märker jag hur lätt kanoten driver med i medvinden, nästan så jag ibland inte ens behöver paddla utan bara styra den lätta Linder-farkosten.

Första känslan att avbryta gäddfisket lägger jag åt sidan och navigerar säkert mot de ställen jag vet att det står en och annan gädda och lurar, redan efter fem minuter tycker jag mej ha ett hugg och rycker till och börjar veva in linan, när wobblern som är full med skräp till sist dyker upp vid kanoten, så är den samme på väg att slå i klipporna vid land, detta känns inte alls bra! så jag kastar blixtsnabbt spöt i kanoten, tar upp paddeln och vevar så mycket jag förmår.
Det speciella med detta tillfälle är att kanoten rör sig inte framåt trots min kraftanstängning, snarare bakåt, och till slut tar vinden och vågorna tag i kanoten och vänder den till motsatt riktning och drar iväg.
Efter ett par envisa försök inser jag att den enda chansen att ta mig hem igen är att gå alldeles intill land.
En hel timme senare anländer jag hem helt slut och genomblöt, och har fiskat i hela fem minuter.
Jaha.. så sitter jag här hemma i värmen och tänker vad har jag nu lärt mig av detta?
Flinar lite och tänker, förmodligen inget! kommer säkert hända igen..