Känns mycket bra så här dagen efter då större delen av dagens tankar har gått åt till att fundera på saker som.. vad ska jag skriva i min blogg, hur ofta kan jag skriva?
Har ju hela huvudet fullt av jakthistorier, minnen och funderingar... känns kul!
Varför i hela friden vill jag gå upp mitt i natten för att så småningom sätta mig på en blöt stubbe och frysa???
Finns det ett enkelt svar på detta?
För mig känns det inte ett dugg enkelt, klart att det är skönare att ligga kvar i sängen i värmen!
Skulle ljuga om jag sa att alla jaktdagar har varit roliga, intressanta och spännande, alla som jagar älg i stor skala har varit med de där dagarna när det blåser, snöar och regnar så man knappt kan se något och absolut inget i kikaren.
Det är ju inte någon av dessa anledningar som ger mig sug att jaga, utan de andra dagarna då det är lugnt och stilla, solen gör silhuetter i trädens fuktiga grenar, och man kan höra hackspettens frenetiska hackande på avstånd.
Samt de dagar med lite extra tur få skymten av en ståtlig älg eller en lekfull hare.
Framför allt att få ett avbrott i den vanliga vardagen, inget jobb, inga räkningar och alla de andra borden och måsten som hör vardagen till.
Det enda jag tänker på när jag sitter på mitt pass är där och då, hur kommer det se ut när bocken kommer smygande borta i det täta buskaget, eller när älgen kommer i trav mellan tallarna ut på myren för att sedan försvinna in i nästa ungskog.
Lägger man sedan till en hund som skällandes driver omkring dessa djur i skogen, så är glädjen total.
Samma sak gäller med fisket, där inte den stora glädjen med dagen ligger i att dra upp en slemmig gädda i båten, utan att ha en skön stund på sjön utan stress och oljud.
Känns ganska flummigt att förklara hur jakt kan bli ett sådant brinnande intresse, men med tanke på att jag just jagar i naturen, så är det väl så att vapen-intresset är en viktig bit i det hela.
Sen har ju intresset gått upp och ner genom åren, men det har funnits där under många år.
Kort och gott! det känns fantastiskt att vara en av 300.000 jägare i sverige.
4 kommentarer:
Hej jaktsjäl! Själv jagar jag inte har lite funderingar kring det där med själva dödandet av vilda djur... Du beskriver känslan av lugn och ro och total avkoppling i skogen under jakt och till sjöss under fiske, kan man inte få denna avkoppling med an laddad kamera i handen i stället för en bössa/ett fiskespö?!, är då min fråga!!
Nyfiken på ditt svar! (Vapenintresset kan man ju stilla genom att skjuta på tavla eller lerduvor)
MVH/Vegetarianen
Hej Vegetarianen!
Tack för din fråga..
Som jag var inne på i innlägget är det ganska komplext att förklara tjusningen med jakt, då det åt ena hållet är en enormt rogivande känsla medan det åt andra är en kamp på liv och död.
För mig är det helheten som gör det så spännande, jag har jagat i många år och har inga betänkligheter vad det gäller döda och äta djur, för mig känns det som en del av människans liv.
Respekterar människor som tar avsånd från den biten, och låter sin kost bestå av annat än djur, var människas val, tycker jag!
Det är lätt att få en känsla att vi jägare kommer bärande på ett villebråd över axeln varje gång vi tar en tur i skogen, så är inte fallet för de flesta jägare, iblad kan det gå år mellan nedlagt djur.
Tjusning är ibland en känsla som bara finns där, och kan vara svår att beskriva, med risk för att bli väl djup så jämför jag med kärlek, där det ibland känns märkligt men väldigt rätt ändå ;-)
Fiskarna åker oftast tillbaka i sjön..
Skjuter vegetarianer lerduvor??
Intressant blogg och intressant svar till vegetarian.
Ser fram emot att följa din blogg
Tack!! välkommen..
Skicka en kommentar