Blivande hagelkung??

I söndags bar det av till skjutbanan på Hisingen, det är ju fantastiskt roligt att skuta lerduvor, det är ju dock inte den enda anledningen att jag tar mig iväg till skjutbanan.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så lyckades jag få följa med på en räv-jakt, vilket det blev en repris på ett par dagar senare, fast då med en betydligt reducerad styrka vilket å ena sidan gör att räven lättare kommer förbi utan hål i pälsen men å andra gör att det går fortare att placera om sig i en ny såt när så önskas.
en annan fördel med färre skyttar är att jag kan ta studsaren istället för hagelvapnet, känner mig oerhört bekväm med min studsare, en Tikka modell 65 i kal 6,5x55 som varit i min ägo sen jag tog jägarexamen för femton år sedan.
Vill ha samma känsla med hagelvapnen en Normark Highlander (halvautomat) och en Valmet 412 s, idag är det ganska långt kvar till den känslan med båda.
Med tanke på hur länge jag jagat och hur gärna jag vill jaga ännu mer känns detta inte helt ok, och det finns bara ett sätt att ändra den känslan...ÖVA!
Kontaktade Hisingen Göteborgs Jaktvårdskrets, som jag hittade på jägarförbundets hemsida, de har en skjutbana i närheten av Säve flygplats, så jag åkte dit och sa att jag ville prova på övningsbanan först, det var längesen jag sköt duvor så jag var lite pirrig i kistan för att vara ärlig.
Betalade och fick anvisning att leta upp en Anders.. denne Anders var exakt vad jag behövde, jag berättade hur min status var och han bad mig skjuta tre skott varpå han lovade att ge feedback.
Alla de tre duvorna slogs isär av mina hagelsvärmar, och jag kände mig för första gången sen jag kommit till skjutbanan lite säkrare på mig själv, och det var nu det häftiga började.. han sa att det syns att du skjutit en del.. Men.. och sen började han att justera allt från ställningen på fötterna till själva anläggningen, ibland små små detaljer, ibland lite mer grundläggande.
Hade lovat mig själv att lyssna och ta till mig ordentligt om någon skulle hjälpa mig.
Blev ganska jobbigt efter en stunds skjutande med alla små detaljer att tänka på, men oj.. vad mycket snabbare jag var på duvorna, uppskattningsvis halverade jag "anläggningstiden" dvs tiden mellan att jag ropade JAPP! till det att duvan var blått ett dammoln, ok inte varje gång.. men de flesta.
Innan jag lämnade skjutbanan för övrigt riktigt nöjd så gav Anders mig några tips om hur jag ska "torrträna" till nästa tillfälle.
Kan lova att det är en stöddigare hållning på kroppen nästa gång jag anländer..
By the way.. så klarade räven sitt skinn även denna gång, förlåt mig alla blivande rådjurs-kid!!

Hisingen Göteborgs Jaktvårdskrets hemsida, om någon som läser vill skjuta: hisingensjvk.com

Hej så länge..