Våren är helt fantastisk!

När året just börjat och jag känner att varje gång i skogen kan vara den sista känns det en gnutta jobbigt.. jaha då är vi snart inne i den långa väntan innan jakten drar igång igen.

Detta är nog egentligen inte ett större problem, det finns ju ändå ingen tid så här års, trädgården ska komma i ordning, huset ska vårstädas, och inte minst grillen ska åter stå och sprida den härliga lukten.

Försöker komma ut på sjön ibland dock är det det mycket kul som konkurerar, tycker att det är en underbar tid nu på vår/sommar, och kanske är det därför som det också blir ren magi i känslorna när hösten närmar sig och därmed jakten.

Ett annat täcken är ju att jag inte sitter framför datorn speciellt mycket, som tex nu.. när jag kommer på att det var evigheter sen jag skrev här, kommer jag inte ens in eftersom jag inte kan komma ihåg mitt lösenord, helt sjukt!

Får se till att plocka upp en riktigt lång gädda som jag kan blogga lite om.

Har varit ute någon sväng, men ett par smågäddor är allt som jag fått upp, på ett sätt spelar det mindre roll det är ju ändå mest kladd och vi slänger ju dem alltid tillbaka ner i djupet.

Detta är båten som vi njuter i på vår och sommarkvällar, bilden tagen första maj då vi var ute hela dagen.

Blivande hagelkung??

I söndags bar det av till skjutbanan på Hisingen, det är ju fantastiskt roligt att skuta lerduvor, det är ju dock inte den enda anledningen att jag tar mig iväg till skjutbanan.
Som jag skrev i mitt förra inlägg så lyckades jag få följa med på en räv-jakt, vilket det blev en repris på ett par dagar senare, fast då med en betydligt reducerad styrka vilket å ena sidan gör att räven lättare kommer förbi utan hål i pälsen men å andra gör att det går fortare att placera om sig i en ny såt när så önskas.
en annan fördel med färre skyttar är att jag kan ta studsaren istället för hagelvapnet, känner mig oerhört bekväm med min studsare, en Tikka modell 65 i kal 6,5x55 som varit i min ägo sen jag tog jägarexamen för femton år sedan.
Vill ha samma känsla med hagelvapnen en Normark Highlander (halvautomat) och en Valmet 412 s, idag är det ganska långt kvar till den känslan med båda.
Med tanke på hur länge jag jagat och hur gärna jag vill jaga ännu mer känns detta inte helt ok, och det finns bara ett sätt att ändra den känslan...ÖVA!
Kontaktade Hisingen Göteborgs Jaktvårdskrets, som jag hittade på jägarförbundets hemsida, de har en skjutbana i närheten av Säve flygplats, så jag åkte dit och sa att jag ville prova på övningsbanan först, det var längesen jag sköt duvor så jag var lite pirrig i kistan för att vara ärlig.
Betalade och fick anvisning att leta upp en Anders.. denne Anders var exakt vad jag behövde, jag berättade hur min status var och han bad mig skjuta tre skott varpå han lovade att ge feedback.
Alla de tre duvorna slogs isär av mina hagelsvärmar, och jag kände mig för första gången sen jag kommit till skjutbanan lite säkrare på mig själv, och det var nu det häftiga började.. han sa att det syns att du skjutit en del.. Men.. och sen började han att justera allt från ställningen på fötterna till själva anläggningen, ibland små små detaljer, ibland lite mer grundläggande.
Hade lovat mig själv att lyssna och ta till mig ordentligt om någon skulle hjälpa mig.
Blev ganska jobbigt efter en stunds skjutande med alla små detaljer att tänka på, men oj.. vad mycket snabbare jag var på duvorna, uppskattningsvis halverade jag "anläggningstiden" dvs tiden mellan att jag ropade JAPP! till det att duvan var blått ett dammoln, ok inte varje gång.. men de flesta.
Innan jag lämnade skjutbanan för övrigt riktigt nöjd så gav Anders mig några tips om hur jag ska "torrträna" till nästa tillfälle.
Kan lova att det är en stöddigare hållning på kroppen nästa gång jag anländer..
By the way.. så klarade räven sitt skinn även denna gång, förlåt mig alla blivande rådjurs-kid!!

Hisingen Göteborgs Jaktvårdskrets hemsida, om någon som läser vill skjuta: hisingensjvk.com

Hej så länge..

Mickel vann...! Jag med!

Vilken dag! samlingen 8.30 startades med en hornblåsning, vidare gick vi igenom dagens såter.
vädret var verkligen underbart.. inget snöande under natten vilket möjlig-gjorde ett spårande på de tidiga morgontimmarna, vilket gårdens husfru hade vänligheten att göra på morgonens motionsrunda.
Det var mycket spår, vilket å ena sidan är bra eftersom det talar för räv i såten, Men:et i denna mening består i att det kan vara lurigt för våra fyrbenta vänner att reda ut det hela, vilket skulle bli lite av dagens melodi.
Vid det andra föset fick jag nöjet att skåda en något vitklädd hare komma hoppande över det snöbelagda fältet, den hade en rasande fart eftersom den blivit stött av en ivrig jaktlabrador.
Senare under eftermiddagen började det snöa ganska intensivt, vilket ändå kändes ganska mysigt.. tyckte jag i alla fall.
Dagen slutade som så många gånger förr i denna jaktform, mickel står kvar i skogen med ett leende och tänker "mig lurar du inte" och jag gråter inte för det, jag har ju haft en mycket härlig dag i skogen med riktigt trevliga människor. vi vann båda två kan man säga.
Sju timmar i frisk luft... det kommer att bli en tidig kväll.

Mickelspaning!

Imorgon är det dax för en speciell typ av jakt, en for av jakt som är lite svårt att förklara för människor som inte jagar, eller ännu värre.. människor som är emot jakt.

Formen ger enligt mig en underbar spänning, vilket i och för sig många av jaktformerna gör.

En kollega frågade mig varför man jagar räv..? hon är av den senare typen av de jag nämnde ovan, en bra tjej så jag vill inte stöta mig, även om hennes åsikt inte kommer att ändra min inställning till jakt.

I detta fall kastade jag ur mig att vi vill rädda Bambi, vilket åt ena hållet är helt sant.

Att sen Bambi kommer att spela huvudrollen i skogen en annan dag är inget jag kastar i ansiktet på henne i detta läge.

Varför jagar vi nu räv då, är det bara för rådjurens skull, eller till skinn-mössor kanske? Frågar du mig säger jag NEJ, rävjakt är en trevlig jaktform och en tuff utmaning.

Otroligt lätt att skjuta mellan "mellan skogen och rumpan" för fort går det...

Så här kvällen innan sitter jag och laddar för att vara så förberedd jag kan, egentligen är det lite lögn, sitter och har pirr i kistan, wow vad det ska bli kul kanske är känslan lite lik en femårings dagen innan dopparedagen.

Lika bra att sluta spekulera i hur det ändå INTE kommer att bli i morgon och ge kroppen sin förtjänta vila.

Två andetag... sen var det slut!

Nu sitter jag här i min soffa och ser tillbaka på den gångna jaktsäsongen, två snabba saker slår mej..
Ett, denna säsong skulle bli på riktigt, det skulle bli många härliga dagar i skogen, och Två, jag skulle komma hit för att skriva av mej för att lindra min längtan en aning.
Hur gick det då?
På ettan kan jag nog så här i efterhand känna att det blev ett bättre år än det förra.. fler tillfällen och bättre kvalitet dvs helt ok, känner nog att jag tagit de möjliga tillfällena i akt, för det har sannerligen inte funnits mycket tid denna vinter.
Tvåan då? jaa.. här är engagemanget under all kritik, det vill säga USEL!! Det vittnar ju även datumen på inläggen om.
Känns som hela vintern flög iväg, och nu är jakten över!
Kanske är detta en nystart, åtminstone är det min förhoppning.

Skjutträning..!?

Efter att jag suttit och bloggat igår fortsatte jag att sväva omkring i sfären en stund, efter en stund landade jag på Jägareförbundets hemsida, läste de ena och det andra för att slutligen hamna på en sida där de tar upp det här med skjutträning, det kommer inte direkt som en nyhet men just den här gången stannade jag upp en liten stund.. hur är det med mitt skytte egentligen?

Spontant känner jag att mitt skytte fungerar bra, jag träffar för det allra mesta det jag ska med enligt mitt sätt att se det bra resultat.

Varför ska jag jag då träna mitt skytte ännu mer?

Kan det vara så att jag genom mer träning skulle jag kunna utmana mig själv mer i jakt-situationer, om sanningen ska fram springer det en hel del djur förbi mej av just den anledningen... att jag inte tycker mig hinna med, eller för lågt håll, och på löpande djur.. hur var det med framförhållningen??

Fågeljakten kommer förmodligen komma till en helt ny nivå, när man kastar upp bössan mot axeln full av självförtroende och visshet att det kommer att gå vägen, i stället för att känna "här gick det minsann undan" vilket jag i många fall känner... med ett uteblivet skott som följd.

Någonstans här var jag helt övertygad om att jag skulle lägga betydligt mer tid på träning.

Ingen tid att förlora så jag klickade på länken "hitta din skjutbana" på Jägareförbundets sida, och en liten stund senare skickade jag iväg ett mail till deras banchef, och svaret lät inte vänta idag fick jag svaret att det är bara att komma dit och träna.

Nu finns det inga ursäkter som håller, och faktum är att jag är riktigt sugen på att skjuta, och framför allt se vad min ökade träning kommer att ge för resultat i skogen.

http://www.jagareforbundet.se/skytte/ om du läser och känner igen dig klicka på länken!

Vad betyder jakten för mej?

Igår kom jag på att jag skulle börja att blogga om det som tar upp mesta tiden av mina tankar, och även det jag allra helst vill göra med min fritid.

Känns mycket bra så här dagen efter då större delen av dagens tankar har gått åt till att fundera på saker som.. vad ska jag skriva i min blogg, hur ofta kan jag skriva?

Har ju hela huvudet fullt av jakthistorier, minnen och funderingar... känns kul!

Varför i hela friden vill jag gå upp mitt i natten för att så småningom sätta mig på en blöt stubbe och frysa???

Finns det ett enkelt svar på detta?
För mig känns det inte ett dugg enkelt, klart att det är skönare att ligga kvar i sängen i värmen!

Skulle ljuga om jag sa att alla jaktdagar har varit roliga, intressanta och spännande, alla som jagar älg i stor skala har varit med de där dagarna när det blåser, snöar och regnar så man knappt kan se något och absolut inget i kikaren.

Det är ju inte någon av dessa anledningar som ger mig sug att jaga, utan de andra dagarna då det är lugnt och stilla, solen gör silhuetter i trädens fuktiga grenar, och man kan höra hackspettens frenetiska hackande på avstånd.

Samt de dagar med lite extra tur få skymten av en ståtlig älg eller en lekfull hare.


Framför allt att få ett avbrott i den vanliga vardagen, inget jobb, inga räkningar och alla de andra borden och måsten som hör vardagen till.


Det enda jag tänker på när jag sitter på mitt pass är där och då, hur kommer det se ut när bocken kommer smygande borta i det täta buskaget, eller när älgen kommer i trav mellan tallarna ut på myren för att sedan försvinna in i nästa ungskog.
Lägger man sedan till en hund som skällandes driver omkring dessa djur i skogen, så är glädjen total.

Samma sak gäller med fisket, där inte den stora glädjen med dagen ligger i att dra upp en slemmig gädda i båten, utan att ha en skön stund på sjön utan stress och oljud.

Känns ganska flummigt att förklara hur jakt kan bli ett sådant brinnande intresse, men med tanke på att jag just jagar i naturen, så är det väl så att vapen-intresset är en viktig bit i det hela.

Sen har ju intresset gått upp och ner genom åren, men det har funnits där under många år.
Kort och gott! det känns fantastiskt att vara en av 300.000 jägare i sverige.